jag känner hur tårkanalerna
sakteliga svämmas över
med någon flytande substans
som smakar salt,jag vill ge vika för smärtan
men jag förbjuder mig att gråta
Jag tycker tårarna borde vara slut
Fast jag vet att tårar är floder från ordlösa känslor
ännu klarar jag inte av att prata om dig,det gör för ont
smärtan är för påtaglig och stor
så jag viftar bort allting
försöker glömma allt
för efter alla spekulationer jag i mina tårkanaler bara fått mer salt,
men jag kan inte glömma någon som är en del av mig
jag går inte vägar som andra valt åt mig,Någon som satt mig i detta liv
Vaggat mig som liten
för ända sedan jag var liten
så sa jag till dig varje dag i mitt huvud
att jag älskar dig
och jag hoppas att du vet att det är så det är,och jag minns när jag var liten
jag drömde ofta mardrömmar
jag kissade i sängen
och skrek hysteriskt tills jag fick slut på tårar,sedan när jag vaknat ur mardrömmen
så satt jag i ditt knä
med dina starka armar virade kring min lilla darrande kropp
jag var trygg i din famn,du hyssjade mjukt i mitt öra
och sa att det var bara en ond dröm
att jag var utom fara
sedan fick jag sova gott och i trygghet igen
i eran säng...tack...nu önskar jag bara
att du kunde väcka mig igen
från mardrömmen,eller iallafall få mig att kunna drömma igen,
det behövs ibland när verkligheten häller salt i tårkanalarna
vädret är inte alltid lugnt,och det vet varenda människa.....
och när motvinden slår ner en i backen
varma händer i kylan från dom rätta
säg att allt ska bli bra
tro på mig
få det att bli enkelt och lika glatt som när jag var liten
håll om mig...ge mig chansen
att säga det "jag älskar dig
Jag saknar dig
Jag vill inte be om ursäkt för att jag inte är den bilden du önskat dig
Jag vill se att du alltid är stolt över mig
Jag kan inte hjälpa att din gud inte är min
Har du slarvat bort soljuset du fick när du såg in i mina ögon
Jag är fortfarande samma flicka
Och alla spårar med rädsla,glöm inte det,alla spårar utan
plåster,utan förståelse.
jag önskade att jag hade en burk med din doft
din rena saknade doft
en burk med dina kramar,
Alla gånger jag inte orkat,alla gånger jag behövt vilat ut i din famn,
Alla gånger jag förstått att du också är en av dom som hellre ställer mig på gatan så regnet får skölja av min ångest på bästa sätt för att jag aldrig ska gråta över något,
Då jag varit tvungen att klara mig utan personer jag älskar,för att jag inte uppnår målen i deras ögon, föratt ingen bara kan sväva lugnt för den jag är...
Det här blir inte bättre, men tiden går och det gör den ännu mer svår
Vem är du, som vill trycka ner mig i skorna,älta & beskylla föratt man inte föddes som gammal & vis,Vem är du, jag var fastkedjad och kritiserad,aldrig en lugn stund,allt var bara lagt på mina axlar
du gav mig ett liv,och det är mitt nu,
när solen värmer våra tankar mot öppnare sinnen
då vi minns varann
då vi minns hur mkt vi kämpade, men nu säger tiden att vi får acceptera varandra som vi är,det är försent för att forma, den enda lagen är att älska laglöst varandra,Jag vet att du finns där, och jag finns här,att ljuset även rymmer något mer än vad vi ser,dagarna behöver sin guldkant,och höjderna når allt högre i sin iver
Ändå finns många år kvar att möta,
Men vi lever under samma himmel,
När saker är mörkt,
Ser jag efter en sol och lådsas att det är du som lyser upp för mig,
Jag behöver att du finns för mig,
Inte rättar sönder mig,
Iblandd måste man låta fred ställas,
I sagorna säger dom att fäderna ska torka döttrarnas tårar, inte härda ut döttrarna,endå få dom att bli självständiga,men också få dom att med sin magiska taktik alltid vara lyckliga,
fäderna ska vara våra stammar,
inte slå dig i huvudet med en hammare
jag har lärt mig att det är den man älskar som får dig att gråta,
Vem är du, du skulle vara mer stolt om du själv gått i mina skor...jag kanske må vara en fågel,som du lärde flyga,när den vill prova vingarna själv,stänger man inte ut den,man värmer den när den fryser.